IAAPA
International
Association Against Psychiatric Assault

ENGLISH VERSION

Ratificera FN:s konvention angående
funktionshindrade och med detta är alla psykiatrilagar upphävda

(Resolution # 1
av FN:s generalförsamling den 24 april 2007)

Den 13 december
2006 passerade “Konvention om rättigheter för personer med
funktionshinder” 1 FN:s generalförsamling. Den 30 mars 2007
undertecknade regeringarna konventionen i New York. Detta
undertecknande markerar begynnelsen av en politisk debatt angående
denna konvention och dess politiska implikationer för de länder vilka
undertecknade konventionen, dessa är: Algeriet, Andorra, Antigua och
Barbuda, Argentina, Armenien, Australien, Bahrain, Bangladesh,Barbados,
Belgien, Bolivien, Brasilien, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Cape
Verde, Centralafrikanska Republiken, Chile, Colombia, Comoros, Costa
Rica, Cote d’Ivoire, Cypern, Danmark, Dominica, Dominikanska
Republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Estland,Etiopien, Europeiska
Unionen, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gabon,Ghana, Grekland,
Guatemala, Guinea, Guyana, Honduras, Indien, Indonesien, Irland,
Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Kambodja,
Kanada, Kenya, Kina, Kongo, Kroatien, Kuba,Libanon, Liberia, Litauen,
Luxemburg, Makedonien, Madagaskar, Malawi,Maldiverna, Mali, Malta,
Mauritius, Mexico, Moldavien, Montenegro, Marocko, Mozambique, Namibia,
Holland, Nicaragua, Niger, Nigeria,Norge, Nya Zeeland, Panama, Papua
Nya Guinea, Paraguay, Peru, Polen,Portugal, Qatar, Koreanska
Republiken, Rumänien, San Marino, Senegal,Seychellerna, Sierra Leone,
Slovakien, Slovenien, Sydafrika, Spanien,Sri Lanka, Storbritannien och
Nordirland, Sudan, Surinam, Swaziland,Sverige, Syrien, Thailand,
Tjeckoslovakien, Trinidad och Tobago,Tunisien, Turkiet, Tyskland,
Uganda, Den förenade republiken Tanzania,Ungern, Uruguay, Vanuatu,
Vietnam, Österrike. (se
här)

Resultatet av
denna politiska process kommer att bli att i varje land kommer
konventionen att ratificeras av de lagstiftande organen (i de
demokratiska länderna: regeringarna) eller inte bli ratificerade,
vilket skulle motsäga det tidigare stödet av dess skapande av
regeringarna.

Då denna
konvention rör de mänskliga rättigheterna hos de funktionshindrade; är
det nödvändigt att avsluta de systematiska och vitt spridda brotten mot
mänskliga rättigheter sanktionerade av tvingande lagstiftade
psykiatriska tvångsåtgärder, tvångsmässig hospitalisering och
tvångsvård liksom den godtyckliga förlängningen av fängslade inom
rättspsykiatrin som straff. Om konventionen ska ratificeras och sålunda
bli lag i dessa länder utan att de särskilda psykiatriska lagarna blir
ogiltigförklarade, skulle detta bli motsatsen av vad intentionerna var:
den skulle bli ytterligare ett instrument mot de medborgerliga och
mänskliga rättigheterna av alla individer som var
psykiatriskt/medicinskt förtalade som påstått “psykiskt sjuka”. Dessa
“diagnoser” definieras i konventionen genomtermen “funktionshindrade”
(Artikel 1, par. 2): “Personer med funktionshinder inkluderar de med
långvariga fysiska, mentala, intellektuella eller
sensoriska funktionsnedsättningar … ” [Fetstil och understrykning gjord av oss]

Konventionen tar
uttryckligen itu med den lagliga diskriminationen av personer med
funktionshinder.
(Artikel 2, par. 3):
“Diskriminering på grund av funktionshinder” betyder varje åtskillnad,
exklusion eller restriktion på grund av funktionshinder vilket har
syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande,
åtnjutande eller utövande på samma villkor som andra av alla mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska,
sociala, kulturella, civila eller på andra områden. …”
Konventionen förbjuder därmed uttryckligen möjligheterna vilka de
nationella konstitutionerna lämnar öppna genom att annullera
konstitutionella rättigheter med särskilda lagar om de har
“funktionshinder” som kriterium. Hursomhelst är detta exakt fallet med
psykiatrilagarna: det lagstiftade psykiatriska omhändertagandet av
icke-kriminella likväl som de speciella rättspsykiatriska lagarna i
brottsbalken har som ett grundläggande krav en psykiatrisk utvärdering
och/eller en tvångsmässig undersökning för detta. De måste härav bli
avskaffade därför att de motverkar konventionen.

Vidare, i
Artikel 12 förpliktigar konventionen en ratificerande stat som följer:
Likhet inför lagen.
1. Konventionsstaterna bekräftar åter att personer med funktionshinder
har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening.
2. Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionshinder
åtnjuter rättskapacitet på samma villkor som andra i alla hänseenden.

Allt påtvingat
förmyndarskap och den tvångsmässiga hospitaliseringen, inkluderat
tvångsbehandling vilken därav är möjliggjord, måste upphöra. Inte
längre kan orden “skyddande” och det föregivna “omhändertagandet” av de
personer det berör tjäna som en cynisk föreskrift för sådana åtgärder.

För att stödja
denna lagenliga uttolkning av konventionen rekommenderar vi att ge i
uppdrag åt en expertis av specialiserade advokater i internationella
mänskliga rättigheter, tagandes i beaktning de specifika nationella
lagarna.
Vi kallar på de organisationer för personer med funktionshinder att
omedelbart ta parti mot en ratificering av konventionen av de
nationella lagstiftarna om den inte uppfyller det som den förbinder
sig: lagligt bindande frihet från diskriminering. Lagligdiskriminering
är utövad i sin mest radikala, brutala och motbjudande form genom de
lagar som reglerar tvångsmässig psykiatri. Skulle organisationer för
personer med funktionshinder ändå frampressa en snabb ratifikation
därför att de förväntar sig effekterna av positiv diskriminering genom
konventionen, en ratifikation utan avskaffandet av tvångsmässig
psykiatri så skulle det komma till ett för högt pris: fortskridandet av
barbariet med tvångsmässig psykiatri med sina tortyrliknande metoder
och förnekandet av självbestämmande hos individer som var förtalade i
den psykiatriska-medicinska jargongen som påstått “psykiskt sjuka”.

En ratificering
som kvarhåller psykiatrilagarna skulle göra konventionen till en cynisk
karikatyr: Konventionen skulle bli till ett ytterligare instrument för
kamouflage och en täckmantel för psykiatriskt våld. Den skulle bli en
del av problemet istället för dess lösning.

—-
1. Originaltexten till konventionen:
http://www.un.org/disabilities/default.asp?id=199
2. Preliminär översättning av konventionen